Haramein om vakuumenergins densitet
Från artikeln ”To Infinity and Beyond: Transcending our Limitations” av Nassim Haramein som publicerades i Nexus, Juni-Juli 2010 (egen översättning):
”I kvantvärlden uppstod en svårighet när fysiker skulle försökte räkna ut energidensiteten hos en oscillator såsom en atom. Det visade sig att en del av vibrationerna fortfarande fanns kvar, även när systemet togs till den absoluta nollpunkten, där man skulle förvänta sig att all energi upphörde. Beräkningarna visade faktiskt att det, till och med i vakuumet, fanns en oändlig mängd möjlig energifluktuation.
För att förstå detta bättre så tillämpade fysiker en ”renormaliseringsprincip” som använde en grundläggande konstant för att beskära numret och få en ändlig uppfattning om hur kompakt vakuumenergin måste vara, med alla dess vibrationer. Det värde som användes var Planck’s konstant, namngiven efter Max Planck som anses ha grundat kvantteorin. Detta värde tros vara den minsta vibration som är möjlig, i storleken 10^-33 centimeter och med en massenergi på 10^-5 gram.
Beräkningarna som gjordes bestod av att bestämma hur många vibrationer av Planck’s volym som kunde samexistera i en kubikcentimeter av rum. Svaret, eftersom varje Planck’s volym har en specifik massa, var en massenergi som existerade i en centimeterkub av rum. Resultatet var enormt! Vakuumenergins densitet, eller vad som kan kallas en Planck’s densitet, var i storleken 10^93 gram per kubikcentimeter av rum och benämndes snabbt ”den värsta förutsägelsen fysik någonsin gjort” eller ”vakuumkatastrofen”.
För att få en uppfattning om hur kompakt detta värde är kan man tänka sig följande. Om man tar all materia som vi observerar i vårt Universum idag, med miljarder av galaxer innehållande miljarder av stjärnor, de flesta som är mycket större än vår sol, och pressade ihop allt till en kubikcentimeter av rum, så skulle densiteten för den kuben bara vara 10^55 gram. Detta är 38 storleksordningar mindre kompakt än vakuumdensiteten. Många vetenskapsmän tyckte denna siffra var löjlig, och den föll i allmänhet i glömska. Till och med idag finns det utbildade fysiker som inte känner till detta värde.”

