Publicerat i NEXUS årgång 2, nr 3 1999
Vägen är lång och går genom olika utvecklingsstadier. På lägsta stadiet lär individen långsamt genom egna erfarenheter, så långsamt att dessa involveringar för ytlig bedömare te sig såsom i stort sett misslyckade försök. Men efterhand bildas den fond av livserfarenheter, som utgör förutsättningen för utveckling av reflexionsförmågan och därmed möjligheten till egen bearbetning av egna erfarenheterna. På detta stadium har individen icke behov av någon annan ledning än sina begär. Med nästa stadium börjar individens tanke bli hans vägvisare. Reflexionen växer sig allt starkare, och förnuftets lyckade framgångar stärka hans tillit till egna tankeförmågan. Det är först, när han börjar intressera sig för livet såsom problem, livets mening och mål, som han börjar ana sin livsokunnighet, inse sin oförmåga och känna behov av ledning. Till att börja med bli allmänna opinionens auktoriteter vägvisare. Så småningom synas dessas hypoteser och teorier alltför kortlivade och osäkra samt oförmögna att lämna svar på fundamentalfrågorna. De olika trossystemen, som råka i allt mer uppenbar konflikt med forskningens definitivt fastställda fakta samt ändamålsenligt livsförnuft, kunna icke längre tillgodose hans metodiska principtänkande. När han uppnått kulturstadiet och börjar sträva efter personlighetsförädling, visa sig egna livsinstinkten och ingivelserna från det omedvetna allt pålitligare. Han börjar förvärva egen livsuppfattning i överensstämmelse med de stora humanitetsgeniernas.
De väsen, som lämnat människoriket för att fortsätta sin utveckling i högre riken, leda icke människorna. De bli istället förvaltare av livslagarna. De tillse därvid att alla vederfares oblidkelig rättvisa. Den livets orättvisa, okunnigheten beklagar sig över, är individens egna orättvisor, dålig skörd av dålig sådd. Högre väsen ta intet ansvar för mänsklighetens livsdumheter och illgärningar. De kunna följaktligen ingenting göra åt det nödläge, i vilket människorna själva försatt sig. De kunna enligt lagen endast hjälpa dem som förvärvat rätt till hjälp. Individen får hjälp enligt skördelagen. Det är hans goda skörd av god sådd.
Läran om bönen i vedertagen bemärkelse är läran om godtycke och underverk (gudomligt speciellt ingripande). Det som misstages för bönhörelse är önskningarnas uppfyllelse. Men önskan uppfylls alltid, om den ej motverkas av någon annan kraft, genom dålig sådd upprest hinder. Den intensiva önskan, som ligger i en brinnande bön, är en avsevärd kraft, och en sammansvetsad församlings gemensamma emotionalkraft, ledd av "målmedveten vilja", kan mycket väl åstadkomma den till synes oförklarliga effekten av s.k. underverk.
Vi behöva icke frukta livet, hur hotfullt det än ter sig. Ty livsändamälet, liksom slutet, är alltid gott. Den som misstror livet berövar sig den kraft, som födes av tillit till livslagarna. Ideal äro våra ledstjärnor på livets villande hav. De äro livets makter, som leda den rätt som följer deras maning.
Ur kapitlet "Frihet och ledning", sidorna 212-213 i De vises sten, tredje upplagan 1995.
Ladda ned e-boken Children of Light av Heather Macauley. Snart på svenska!